Tittar in och säger hej, snacka om bloggtorka... Vardagen har börjat snurra på ordentligt. Första månaden utan vabb.

Och andra månaden jag haft PMDSen under kontroll. Dvs inget gråt och haft mina känslor i schack. Ja fram till idag då, ett tjafs som fick mig fullkomligt ur balans. Ja till och med så jag knappt klarade jobba och tänkte åka hem och lägga mig under täcket. Men inte blir väl saken bättre för det. Jag vill skriva sjuttioelva rader om detta men gör det inte. Men att bli orättvist behandlad är ngt av det värsta jag vet. Jag kommer på mig själv hela tiden sitta och spänna käken som leder till sjuk spänningshuvudvärk. 

Just nu jobbar jag, åker pass till Göteborg. En kvällstur, 16-01.30. Hur ska detta gå? Jag lägger mig 21.15 varje kväll. Dels för att jag är sjukt trött men också för att försöka få bukt på mitt förbannade sötsug.  

Hur som helst, jag blir jätte glad när jag ser ni alla hänger kvar. Men är det verkligen mitt liv ni är intresserade av?