Vi kmr dit i hallen och en fröken står där och visar oss hennes plats och sedan försvinner. Vi klär av oss och tänker ja ja vi får hitta in själva. Kmr in å två andra fröknar säger hej... Och sen ingenting...

Vi står stilla å väntar på introduktioner eller .... Nånting?

En supersöt flicka ca 3 år kommer fram och pussar och kramar Thea.  Gud så sött så jag dör. Ganska hårt och mycket men Tänker att Thea är van och hon säger till när det blir för mycket. Och mycket riktigt, det blir för mycket. Så jag säger hela tiden "oj försiktigt. Oj ta det vackert. Inte så hårt. Thea är så liten vetdu. Oj oj försiktigt". Mammahjärnan tänkte ändå ganska snabbt att här kanske man får hålla ett öga. Men så här är det ju...

Det är väldigt få barn idag. 7 barn, 3 fröknar och två andra mammor som verkar vara på besök lr något.

Ser oss om, ingen kollar ens på oss. Thea springer och leker och jag följer efter. Ganska länge i ett rum längre bort och jag funderar på..ska ingen komma å visa oss runt osv? Vi leker en bra stund och den flickan är såå på. Kramar Thea så hårt och går samtidigt så Thea ramlar och slår huvudet i stengolvet och får en stor bula. Gråter mycket å fröknarna ropar därinifrån oj oj men ingen kmr. Vi går tillbaka för jag tänker vi kanske ska hålla oss där och vara mottagliga för att dom ska prata med oss. Men ingenting... Thea går genom en grind som står öppen och jag frågar "får man gå här? Tillhör detta också avdelningen?" Lite märklig planlösning så jag begrep inte om det tillhörde avdelningen. Funderar på varför dom inte visar oss runt. Fick inte riktigt svar på den frågan eller så hörde jag inte. Går tillbaka å ställer mig mitt i rummet och ser ut som ett frågetecken så kanske någon förstår att någon ska prata med mig. En fröken står och diskar, en sitter och pärlar och en pratar bara med ett annat barn. Dom

Andra mammorna sitter med sina barn. Det är ganska tyst och tryckt stämning tycker jag. Till skillnad från gamla dagis då fröknarna alltid skrattar, är glada, leker med barnen och är pratglada.

Tänker "va fan, jag får väl sätta mig här då"  sitter länge utan att någon pratar med mig och det riktigt kokar inombords. Va sjutton är det här för bemötande? Vart ska jag göra av mig? Hallå?  När jag tittar upp ser jag den kramgoa tjejen krama Thea bakifrån så lillan inte får luft, är blå i ansiktet, får inte fram ett ljud och jag riktigt ser paniken i hennes ögon. Jag springer upp och säger "men heeeerreguuuuud, ursäkta kan någon säga till henne?!" 

Vem är jaaaaag som ska säga åt denna flickan hundra gånger? Jag blir riktigt upprörd och häver ur mig "vem ska skola in oss? Ska ingen visa oss runt? Vad ska vi göra?" 

En fröken förklarar först att den kramgoa flickan är ju så liten å förstår ju inte att hon gjort fel. Hon e bara ett barn, Liv. Och att vi ska prata och ta alla papper i slutet för det sa hon faktiskt till mig i telefonen.

För det första e de väl för jössenamn inte barnet jag är upprörd på utan hela situationen. Och barn kan faktiskt skada barn. Jag försökte förklara att Thea blev ju kvävd men fröken kanske inte såg men då pratade hon i mun på mig. 

Och för det andra, ja vi ska ta alla papper sedan men ett mottagande hade ju varit på sin plats och få några som helst introduktioner ?

 Typ "Heeeej välkomna! Kom in och sätt igång och lek"

Då ville jag bara ställa mig och gråta och springa tillbaka till gamla dagis. Är det min pmds och temperament som pratar eller hade flera blivit upprörda över detta? 

Hädanefter går det bättre när jag markerat att detta inte är helt okej. I slutet får jag all info, papper och rundtur. På vår avdelning samt övriga i lokalen. Men tex en rundtur i vår lokal  hade väl varit på sin plats i början för vart vi får leka osv. Det visade sig sedan att det är två inskolningarnar till just nu, så 3 stycken samtidigt.

Till deras fördel så är lokalerna väldigt fräscha och utegården är jätte stor och rolig. Till skillnad från gamla dagis. Och fröknarna blev trevligare efter hand. 

Fick så dåligt samvete sen för jag måste ha framställt mig själv som en riktigt bitch. Men va fan?