Idag känner jag mig extra gråtig. Thea är på bättringsvägen och jävlas med mig, men dvs ytterligare 48 timmar Innan livet kan börja. Men hon är pigg och rastlös och det får lägenheten att kännas som ett fängelse. Nu har jag inte jobbat på snart 2 veckor och jag gråter så fort jag tänker på ekonomin kommande månad! Lillan sover äntligen så lite egentid sitter på sin plats.