Den svenska avundsjukan - jag är så avis
Jag! Jag är en typiskt svensk tycker jag. Att jag är avis att se andra leva i glamour. Särskilt på Insta, bloggar och fejjan. Men tex Insta.. Varför letar jag upp såna att följa då? Varför letar jag upp lyxiga bloggar? Lever jag på deras glammiga vardag? Förr var det jag. Men varför känner jag så här? Är det kanske bara mitt inre som spökar eftersom jag ligger här nedspydd och inte bortsatt håret på en vecka?
Hallå livan! Följt din blogg sen vi var gamla kollegor, så kul att fortfarande följa dig! Hoppas du har det bra med din lilla tös :) vi vill alltid ha det vi inte kan få, lovar att många är avundsjuka på ditt grymma jobb och härliga unge. Själv är jag en av de som reser endel men att resa gör en inte lyckligare. Lyckan kan man bara finna i sig själv har jag märkt på senare. Vi har alla våra 'what if...' ta hand om dig, du är grym! :)
Anonym
Jag har det rätt bra ekonomiskt, och reser en del, men brukar oftast inte visa det på insta eller fb eftersom jag inte vill bidra till den där känslan att alla andra har det bättre. Ja, jag har ett jädrigt bra jobb, tjänar bra, har mycket över att leva på, bra bil, fin lägenhet osv, men det jag saknar mest är en kvinna och familj att dela det med, och du har din lilla krabba, du är grymt vacker och har ett bra jobb, och det hade jag hellre haft än pengar.
Ronja