Jag måste stanna upp, mitt liv springer förbi mig. Jag hinner bara blinka så är även denna dagen över. Men Ibland med en viss lättnad, då det är vissa dagar jag bara vill spendera under täcket och jag orkar inte lyfta ett finger.

Thea och jag, vi har det bra. Behöver bara titta på min älskade unge så

Börjar jag gråta av lycka. Å jag ska göra allt för henne livet ut. Jag ska överdrösa henne med kärlek, all kärlek hon behöver så resten är bara bonus.

Nu har vi gjort oss hemmastadda i lägenheten och allt börjar kanske sjunka in. Särskilt på kvällarna. 

Ibland skulle jag vilja gå in i andras huvud å försöka förstå hur de tänker, eller om de tänker alls. Om de ens finns några hjärnceller som är brukbara?