Det är nämligen som så att dagen då jag har ägglossning rasar min värld, totalt. Pang bara! Och den fortsätter rasa i 1 vecka och 4 dagar. Fram tills min mens kommer. Då släpper all ångest och oro som en propp. Sen blommar min värld i ca 2 veckor och jag är världens lyckligaste. Fram till ägglossning nästa månad, sen är det samma visa igen. Under dessa två veckor så är jag som en helt annan person. Jag har ont i hela kroppen, jag gråter 5 gånger om dagen, ingen stubin what so Ever, sömnproblem, orolig, sötsug, jag hatar folk och vill inte träffa någon efter klockan 18 av någon anledning? m.m listan kan fortsätta föralltid. 

Kan ni tänka er att mitt liv är som

en berg och dalbana? Detta behöver inte vara normalt. Jag har alltid varit lite PMSig. Men det har eskalerat efter att jag födde barn. I följd med detta har smärtan vid ägglossning ökat samt mensvärken. Tro mig, det är ingen förlossningsdepression eller annan depression då jag är superlycklig 2 veckor i månaden. Det berättade även läkaren då jag trodde jag tappat huvudet nånstans och börjar bli tokig.

Anledningen till att jag överhuvudtaget öppnar mig om detta är för att få fler att inse. Detta är inte normalt.  

Man har inte pmds bara för att man är lite grinig vid mens, nej nu snackar vi på en helt annan nivå.