Ang sömnen, det är dags att ta fighten igen. Och denna gången vara ännu hårdare å försöka med noll nattmål, det är dags nu. Men vi börjar inte i natt, för imorgon ska vi till Ullared. 

Det är skönt med en BVC tant som förstår mig när jag inte får någon sömn. Hon har nämligen själv gått igenom samma med båda sina barn. Satt där med tårar i ögonen när jag berättar hur det går för oss. Men det blir bättre, snart. Hon tyckte jag va duktig som börjat med VV men jag ska inte ha så mkt press på mig själv.  Jag uttryckte mig ganska likt att jag e ful, fet, dålig hy, ont i hela kroppen, jag har till och med börjat stamma och tappar ord. Kan inte ens prata en hel mening. Och visst går det ut över humöret men samtidigt så har jag aldrig haft en sån här livsglädje som min lilla groda och man ger mig <3