Upprepade det hundrafemtioelva gånger i huvudet. Upprepade det så många gånger så det skulle va omöjligt att glömma bort det när man sitter där framför honom. Typiskt.... Glömmer det ändå, glömmer tala om viktiga detaljer om vad jag har för besvär. Hur som helst, gynekologen tittade Och man måste ju lita på honom eller hur. Och mycket riktigt, så där ska det inte se ut. Han säger det är lika bra att vi gör ett  ingrepp med en gång och börjar plocka fram x antal sprutor. Va? Nu? Nej?idag ska vi bara titta? Var inte riktigt beredd på det minsann. Han lägger några sprutor och jag börjar svettas. Han Väntar några min och börjar skära. Aaaaajjjj! Det hugger till mellan benen och mina ben flyger rätt upp till taket!! Det briiiiiinner. Han blev nog lika rädd som jag. Bedövningen tog inte, nej de va tydligt. Tre doser bedövning fick jag. Han skär av en flik och lägger den i soptunnan. För övrigt säger han att den hårda ärrvävnaden är ganska normalt så här kort efter förlossningen, närmare bestämt 4.5 månad. Jag är välkommen tillbaka för det ett år efter förlossningen om det fortfarande är kvar. Men han säger att jag behöver en östrogensalva för att hjälpa slemhinnorna att återhämta sig. Men tänk att han klippte mer , hade hoppats att han skulle sy igen lite. Men Förhoppningsvis slutar det klia och skava snart. Vi tog sedan en sväng till Överby . Det gick jätte bra eftersom bedövningen höll i sig 3-4 timmar efteråt. Nu är det värre... God natt..