Detta skulle ha postats i natt vid 03 egentligen :)

Ja men hej.
Här sitter vi och ammar, änna hela tiden. I natt har flickan min varit så mkt gladare än gårnatten. Känner henne givetvis mer nu oxå så känns tryggare på alla sätt och vis. För att inte tala om att det tog en kvart för mig att ta mig upp igår, det gör det inte idag. Det är redan mkt bättre.

För att berätta lite snabbt om förlossningen. När värkarna var som jävligast skulle vi ta Eda. Narkosläkaren stack fel fem gånger. Sista gången trodde jag att han gjorde mig lam. Han stack så in i helvete fel alla gånger. Då säger han att vi tar spinal ist (en annan slags ryggmärgsbedövning) det gick inte heller! Så det blev inget med det!

Nu va min räddning vättervik bedövning. Spruta upp där som tog bort de allra hemskaste topparna.
Slutar iaf med att jag ligger med krystvärkar i nästan 4 timmar. TILL SLUT får jag hjälp. Sugklocka, plötsligt står det 8 pers i rummet varav en hänger över magen på mig.
Dom drar, trycker, skriker Ta iiiiii och klipper. Tack och lov att Peter distraherade mig för klippningen visste jag inte om. Äntligen kom hon ut å jag var mer död än levande. Dom syr där dom klippte och lite bristningar. Slutkontrollen hittade dom ännu mer men då tyckte dom så synd om mig så dom beslutade om att jag skulle sövas. Tack och lov! Tiden hon kom var visst 03.45. Jag rullas upp från uppvaket vid kl 09. Å får se den vackraste lilla flickan med världens bästa pappa <3
Kmr mer utförlig berättelse.
Och som ni förstår känns det fortfarande som att hela underlivet ska åka ut, men helt normalt sögs det.