Numera fruktar jag kvällarna tyvärr MEN det börjar bli bättre. Som tur är, kvällarna är ju heliga på ngt vis..

Kl 19.30 började skriket. Stackars Moa nästan döv. Jag själv stoppade in en öronpropp i vänster öra. 

Moa fick världens största glass som lite tröst. Ikväll var jag tvungen att behålla lugnet och det gjorde jag faktiskt utan problem! Ger mig själv en liten klapp på axeln. Numera inser jag att det är inte så mkt mer jag kan göra än att trösta och att bebisar kan inte skrika ihjäl sig fast det låter så...

Klockan 20.45 lugnade det sig så jag äntligen fick händer fria å natta tösa.

Ikväll funkade inte gungan alls utan bara mammas famn, ont i armar å axlar kan jag lova. 

Ps. Igår funkade ju gungan sket bra!