Cancer, fan ta cancer :(





Sitter och läser cancer bloggar. Fäller några tårar....
Den hemska hemska sjukdomen. 
läs dessa bloggar och bli berörd.




www.lindaskriver.blogspot.com

Här har ni en blogg som handlar om Linda som är 
en trebarnsmamma. Hon fick diagnosen bröstcancer nov 2009.
Linda dog nyligen efter en hård period.
Läs om Lindas resa



www.metrobloggen.se/ungmedcancer

Detta är nog en av dom bloggar som har berört mig mest.
Den handlade om Tonys liv, 23 år gammal.
Han fick diagnosen njurcancer Juni 2008. 
Ett år senare hade det spridit sig till skelettet, samtidigt
fick dem reda på att dom skulle få en liten dotter.
Tony dog hösten 2009, nu försöker hans sambo Ida och lilla
dotter Emma fortsätta livet, med bara minnet kvar...



www.moahenriksson.blogg.se

Denna bloggen skriver Moas mamma om deras
långa resa genom sjukdommen. 
Moa blev bara 9 år gammal.....
"Johan bar in henne i vår säng där vi la oss alla tre,
ja lyssnade på henne och uttryckte min kärlek till henne,
då slänger hon högerarmen om min hals och vi kelade tills hon inte orkade att hålla kvar armen,

Jag sa godnatt och sa att vi ses i morron,
men Moa sa inte godnatt till någon av oss i kväll, hon visste, visste att vi inte skulle ses igen.."













För er som kanske inte känner mig...
Mina pappa dog i hudcancer när jag låg i mammas mage.
Jag har en storasyster som är 1.5 äldre än mig.
Min mamma stod alltså ensam kvar med 2 små barn.
Min förlossning var väldigt svår då pappa dog bara 3 månader innan.

Det är först nu när jag e äldre jag fattar hur svårt det måste ha varit.
Jag kan nästan påstå att jag aldrig sörjt...
Jag har nog aldrig sörjt han som person..
För jag har ju inte träffat han... låter de konstigt?

Däremot min barndomsvän, hennes mamma dog i cancer
när vi var 10-11 år... Fick vara med på hela deras resa.
Men jag kan inte minnas så mkt av det... 
Men det var fruktansvärt, så fruktansvärt!
Det är bara ett stort svart hål. förträngt?


Dom flesta vet att människor som går på cellegiftbehandligar blir helt
annorlunda. Alllt blir svullet, man tappar håret osv...
Jag har sett EN bild på min pappa när han var sjuk.
Och det var för bara några år sedan jag såg bilden.
Tidigare har jag bara fått se fina kort på honom där han
såg ut som innan han var sjuk. För det är det fina man skall minnas.

Men denna bilden har fastnat på hornhinnan.....
Det var när dom hade gett upp behandlingen...
Han var hemma i huset och ville leva sin sista
tid med sin familj....
Han stod framför sjuksängen, var mager och blek som ett lik.
Han såg ut att falla ihop när som helst..
och ögonen höll typ på att ploppa ur huvudet så smal va han.









Det är när man läser sånt här man verkligen förstår vad livet
handlar om.................................

Varför skall jag gå runt och vara deppig för att jag har några
kilo för mkt på kroppen??
Varför skall jag hela tiden tänka på hur f*n jag ser ut i håret??
Varför skall allt i mitt huvud handla om sånt.

STOPPPPP!!!! håll upp med de där.

Jag är frisk och jag får leva!!!
Det är det som räknas







låg i mamm



Anonym

mycket bra tankeställare man får utav att läsa sådant, förövrigt är du bra som du är



URL:





NAMN
 

MAIL


URL





Spara?