God morgon lördag! 

Vaknar efter NIO timmars ostörd sömn och är helt nollad. Vad ska man göra? Ska jag stå upp? Ska jag ligga kvar? 

En skräckblandad förtjusning och Ångestladdat att inte vakna bredvid lillan. Kan inte minnas senast jag vaknade utan ngt sorts larm, jobba eller lillan som agerar alarm. Är det så här att bo själv? Fy jag vill aldrig bo själv! 

Ett stort problem är att det varje morgon känns som att ngn kört över mig då jag varje morgon i denna sängen vaknar med något liknande som ryggskott. 

Ett annat stort problem är att jag glömt mitt smink i norrare Bohuslän. Och ett annat stort problem är att kaffefiltret var slut och som verkligen blev mitt lifemission här. Kunde verkligen inte tänka mig att gå de 300 m till affären. 

Till slut... Det blev i alla fall helt okej kaffe.