I morse hände ngt sjukt, blixten slog ner i vårt hus. Ögonvittne säger att det slog ner i grannens trädgård och studsade in i vårt hus. Jag stod och diskade nappflaskor. Allt blev bara blått, lät som tusen pistolskott och det small som fan i eluttagen. Allt på samma gång. Jag har nog aldrig varit så rädd. Inte Thea heller som skrek länge efter. Sen vågade vi inte röra oss ur soffan på länge! Det konstiga var att jag bara hade hört åskan långt bort typ 10 min innan, så det kom jätte plötsligt. Blixt från blå himmel som grannen sa. Sen haglade det tennisbollar! Inget har gått sönder förut boxern och modemet så vi e utan tv och nätvärk. Vi har högvoltsskydd ❤️Vilken änglavakt. Det var den tiden jag brukar stå utanför huset å rulla Thea till sömns!
Sen när vi vågade röra oss så åkte vi å träffade mammagruppen i stan. Lite shopping å jösses vad rea nu 🙈
Sen vid kl 20 när det var egentligen Dags-för-soffan så tog jag mig en springtur igen. Utan Thea! Första gängen jag går promenad utan henne, kändes konstigt. Men så härligt att inte behöva prata med någon på typ en timme! Det var min egna tid. Jag är alltid m Thea, vi sitter ihopklistrade. Blev 8 km intervaller å jag är jätte stolt över mig själv. Tänk vilket minne kroppen har!
