Det där var inget vanligt skrik
Kämner igen de där skriket, de kommer till en nivår där man tror att ungen ska dö, jag tror de är att dom vill ha tryggheten hos oss som föräldrar, min son sov ganska bra på nätterna tills dom fick ett eget rum, då började de, vissa läggningar går skit bra, pojkarna har samma rum så lägger minsta i sin säng går till stora pojkens säng och läser saga och jag har alltid legat kvar tills dom somnat just för att dom inte ska känna sig lämnade, ibland räcker att jag lägger ner han i spjälsängen så gallskriker han tills han inte får luft, och de tar en stund innan han slutar gråta också först är inget bra sen är de som om han kommer på att jag är ju med mamma el pappa, de är många nätter som han får komma över till oss för jag orkar inte masa på nätterna, de är bättre att sova stunder än inte sova alls med massa skrik tycker jag, :) gör inte så stor grej av de låt henne somna i soffan med er sen smyger du in henne i sin säng, att sova regelbundet eller en viss tid de kommer med tiden, ex när dom ska börja på dagis :) eller pröva att sätta på en saga i rummen så hon inte känner sig ensam och ha en liten nattlampa :)
eller så gör du såhär lägg henne inte i sin säng först utan i eran så ligger ni med henne tills hon somnar och sen smyger ni in henne i hennes säng :)
Eftersom som ni kollat henne och hon är frisk så är de säkert så att hon känner sig lämnad, så gör nått helt annorlunda och se hur hon reagerar,
Sofia