Idag när jag började jobbet fick jag världens gråtattack.
Jag bara grät å grät å grät...
Gick inte att hejda.
Satt där med kollegorna, hulkade å försökte verkligen förklara att det inte hänt ngt allvarligt.

Men jag har alltså haft fysiska besvär varje dag i över ett halv år nu. Jag är trött och jag har ont. Då är det väl inte så konstigt att man är lite ledsen?
Verkligen haft ont nånstans varje dag i över 6 månader. Tänk er själva..
Å så här kmr det väl vara i ca 3.5 månad till. Minst...

Hört att risken för förlossningsdepression är större om man är nedstämd under graviditeten.
Ja men herregud jag är inte deprimerad, jag e trött å har ont..
Det är väl inte så konstigt?

Min Karl bara skrattar åt mig och ja jag skrattar åt mig själv för det är löjligt ibland. Idag var dock första gången det var så intensivt. Har ju tex skrikit på min Karl några gånger å tjutit.
Och tex börjar stört grina när han har skrämt mig, med vilje. Ni vet "BUH!"
Haha herregud. Hur ska detta sluta ...