Skjortan blöt på några sekunder, svetten rinner i pannan, det kryper på ryggen, rapar hejvilt, tror tåget rullar men det står still. Kanske är dags att gå hem. Och samtidigt börjar jag grina för det känns som att man sviker jobbet gång på gång, det är ju inte direkt första gången.
Har alltid tyckt att det inte ser bra ut med många sjukanmälningar.
För fasen Liv, det är ju bara 3 veckor kvar att jobba! Men tur Opsl är så underbara å säger att jag ska lyssna på kroppen...